En titt på det traditionella hantverket

En möbel har inte gjort sitt för att den är sliten eller trasig. Att låta en tapetserare ta hand om den har näst intill bara fördelar.

  • Du bidrar till sänkt konsumtion och miljöpåverkan

  • Du har möjlighet att skapa en unik möbel, helt och hållet utifrån dina preferenser och den miljö du vill använda möbeln i

  • Kanske finns det en möbel med ett affektionsvärde som du skulle vilja spara men som känns omodern eller sliten. Låt den få ett helt nytt och förlängt liv hos en tapetserare

  • En gammal möbel med historiskt värde kan restaureras och behöver inte gå under av tidens tand

Fåtöljen på bilden var ett kärt arvegods i familjen men resårhuset hade gått sönder och kantrade när man satte sig i den. Tyget kändes utdaterat och var dessutom lite stickigt mot huden men möbelns affektionsvärde var stort och önskan om att få den att leva vidare likaså.

Vi beslutade att låta snöra ett helt nytt resårhus från grunden, en av de mer avancerade teknikerna i det traditionella tapetserarhantverket. Valet föll sig naturligt då själva stommen är byggd för just detta, inget behövde kompletteras och dimensionerna är väl tilltagna för att klara det tryck ett resårhus sätter på stommen.

Att snöra ett resårhus är ett både tungt och tidskrävande arbete men resultatet är vackert och med en hållbarhet som överträffar så gott som alla moderna material. Med sadelgjordar och vävar i linne står sig en stoppning och ett resårhus i traditionella tekniker i årtionden efter att de nyare plastmaterialen torkat ihop och gett upp.

De traditionella stoppningarnas livslängd gör att vi som tapetserare utvärderar materialet en möbel innehåller när den kommer in till verkstaden. Det som behöver bytas byts, det som fortfarande håller god kondition återanvänds. På så vis håller även vi ner den totala konsumtionen av material och vi slänger inte i onödan.

På den här fåtöljen var grundstoppningen fin och kunde läggas tillbaka ovanpå det nya resårhuset, där det kapslas in med ny linneväv och sys av för att fixera formen på framkanten.

Allt arbete görs för hand med traditionella material, tekniker och verktyg.

Det är så mycket som händer under tyget på en möbel. I det här fallet, såsom i många äldre möbler, göms ett gediget och vackert hantverk som de flesta människor aldrig får se. Tapetserarens yrke kan vara varierande, en del av oss är nyfikna på framtiden, på produktutveckling och innovation, men för mig så är exakt det här essensen av mitt jobb. Att när jag avslutar ett arbete, syr en sista söm, så vet jag att insidan är hållbar, vacker och bärs upp av kunskap förmedlad från generation till generation av hantverkare sedan 1600-talet.

Släng-soffan.

En liten nätt soffa som skulle slängas men som istället fick ett nytt traditionellt snört resårhus och ny grundstoppning i ädelfiber och överstoppning i tagel.

Innan.

Innan.

Under tiden.

Under tiden.

Efter. Klädd i “Vibeke” från Sanderson.

Efter. Klädd i “Vibeke” från Sanderson.

Klädda knappar på både armstöd och innerrygg.

Klädda knappar på både armstöd och innerrygg.

Härligt med nytt liv istället för död på soptipp!

Många liv.

En liten pall som visade sig ha haft många liv innan det fick ännu ett nytt i tyg från Sanderson.

IMG_4295.JPG
IMG_4296.JPG
IMG_4306.JPG

Farmor

Carl Malmstens "Farmor" har passerat genom verkstan. Uppdaterad i tyg från Lauritzon's. Puskor (de små "tussarna" istället för knappar) tillverkade av tyget och även band, då det var svårt att hitta ett möbelband som passade tyget. Blev himla fint, tycker jag.

IMG_3142.JPG
IMG_3143.JPG
IMG_3144.JPG

Grovsopräddningen

Det är härligt med folk som känner en. En sen kväll ringde min granne och sa att det stod ett gäng stolar med en "Varsågod"-skylt på sig vid vägkanten vid en stuga en bit bort och att jag nog borde kolla in dem. Jag promenerade förbi och kikade och tänkte att jag nog inte borde skaffa mig fler möbler, det svämmar snart över här hemma redan som det är. 

Men jag kunde inte släppa tanken på den där fina rottingen och de där överblivna men himla fina tygslattarna som jag visste skräpade i verkstan, så efter att ha funderat en natt slängde jag in två av stolarna i bakluckan när jag passerade dagen efter. Två stolar av fyra, det kunde jag väl ändå få plats med hemma. Och med ny stoppning och lite färgglatt tyg så hade jag skaffat oss två nya stolar till matplatsen. Senare åkte jag förbi för att hämta de resterande två också men då hade de redan fått åka iväg till soptippen, SÅ synd! 

Men från att ha varit lite tveksam till att älska dem, det tog inte mer än ett par timmars jobb!

IMG_2078.JPG
IMG_2079.JPG
Innan. Stoppade med sittunderlag, i sommarstugerutor.

Innan. Stoppade med sittunderlag, i sommarstugerutor.

Examensarbete "Klä i bild"

Hur gör jag tapetserarens klädselarbete mer konstnärligt kreativt?
I mitt examensarbete har jag undersökt hur jag genom att sammanfoga läderbitar skapar en bild, ett visuellt objekt, som jag också använder som klädselmaterial. Jag förhåller mig till möbeln som en yta, en ”målarduk” och med hjälp av sadelmakarens dekortekniker kan jag anta ett bildkonstnärligt perspektiv på klädseln utan att lämna tapetserarens yrkesfält.

fullsizeoutput_1935.jpeg
IMG_1887.JPG
Examensarbetet utställt på Malmstens vårutställning, maj 2018.

Examensarbetet utställt på Malmstens vårutställning, maj 2018.

Gesäll!

Till slut händer det! Gesällmöbeln blir klar, slutgranskas och godkänns! 

Mot nya äventyr med gesällbrev i hand!

(Nåja, brevet får jag först i november vid utdelningen i stadshuset. Stadshuset! :D)

IMG_1385.JPG
IMG_1393.jpg
fullsizeoutput_188f.jpeg

Klädd i sammeten "Artemis" från House of Hackney.

Svarvförälskelsen.

Den här helgen går jag på svarvkurs hos Svarvkompaniet i Skarpnäck. Ända sedan vi hade en två dagars svarvworkshop första året på utbildningen har jag längtat efter att få fortsätta. Det är magiskt. Nästan som att rita, eller dreja. Trä alltså. Vilken grej.

IMG_1464.JPG

Snurrfåtölj med fotpall/brickbord

Den här snurrfåtöljen från 60-talet stoppade och klädde jag om för snart två år sen. Stoppningen är av kallskum och tyget är "Tonus Meadow" från Kvadrat.

Till den här stolen gjordes samtidigt en fotpall/bord med en stoppad och klädd dyna i samma tyg och en formpassad bricka tillverkad av snickare Carl-Johan Persson (www.humlamobler.com) och infärgad av möbelkonservator Lina Linnell (som man exempelvis hittar på Spågan Möbelkonservering på Tomtebogatan 23, Stockholm). Stoppningen på pallen är fastare för att klara belastning utan att äventyra det som står på brickan. Troligtvis har dessa två möbler inte alltid hört ihop men det var så de kom i min ägo och det var fint att kunna knyta ihop dem i stål, trä och textil.

P3080642.jpg
P3080593.jpg

Andra granskningen klar!

I tisdags var det dags för andra granskningen av min gesällmöbel. Den här gången var det grundstoppningen som stod i fokus. Jag har stoppat den med cellocrin (även kallat ädelfiber och består att "skägget" på kokosnöten!). Därefter har jag täckt den med entränning i linne (väven som sitter på hela härligheten) och fixerat all stoppning med genomsdragsstygn; alla de stygn som syns på bilderna. Det här sätter den absolut slutgiltiga formen. Nästa steg är överstoppning, ett tunt lager tagel som gör den mjuk och skön att sitta i. Det kläs i sin tur in i domestik, en vit bomullsväv innan den ska kläs med tyget.



Och klädseltyget? Den här magiska sammeten från House of Hackney: 


Nu kör vi igen!

Gesällmöbeln.

I skolan är gesällarbetet i full gång. Igår blev jag klar för den första granskningen; resårhus och vulster (de stoppade "korvarna" längst armstödet). Granskning sker tre gånger under arbetet; resårhus/vulster, grundstoppning och färdig möbel och betygsätts på en femgradig skala av granskare från Svenska tapetserarmästarföreningen. Det är så klart nervöst när ens arbete blir närstuderat av mästarna själva, på måndag kommer de!

På väggen bakom sitter ett lapptäcke av alla tygprover jag skaffat inför klädseln. Beslutsångesten har varit total, kan man väl lugnt säga! Men nu är tyg bestämt och beställt men proverna får sitta kvar eftersom jag blir så glad av att se dem!



Tenen, den tjocka ståltråd som böjs till och sitter som den yttersta ramen på resårhuset tränsas fast i resårringarna med vaxat lingarn. Det hjälper till att sätta fixera och stabilisera hela resårhuset och utgör den yttersta formen som man ser bygger grundstoppningen på. Här är tränsningen i en av de bakersta resårerna. När jag gick min första tapetserarkurs på Folkuniversitetet sa min lärare roat att "såna där tränsningar håller man bara på med på Malmstens" och menade att det är ett tidskonsumerande arbete och kan göras snabbare och lättare i enklare versioner när man arbetar under tidspress på verkstad. Men gesällen gör man ju bara en gång och det blir ju himla, himla städat och fint (och stabilt)!


Baljfåtöljerna.

Här är senaste projektet i hemmaverkstan. Ett par baljfåtöljer som en granne skulle slänga på soptippen men som jag redan spanat på hemma hos henne vid något tillfälle och tänkt att de där kunde ju bli hur fina som helst. Nu: nymålade trädelar, lyft resårhus med nya gjordar och klädd i magiskt tyg från Van Asch. Mycket nöjd! :)


Innan: lite skavda i färgen, smutsig och trasig klädsel, resårhuset helt men hängde på slappa sadelgjordar, stommen hel och stabil. Bra grund för lite tapetserartrolleri!


Juki

Stor dag! Idag åkte vi på road trip till Avesta och köpte mig en symaskin! Jag hade fått nys om en tapetserare där som skulle lägga ner och ville bli av med sig. Så vi tog oss dit och träffade en 93-årig man som jobbat i egen verkstad tills för tre år sen och nu behövde tömma sina lokaler och förråd en gång för alla. Så nu kan jag göra sömnadsmoment även i min hemmaverkstad. Är SÅ peppad! 
Hej maskinen, jag älskar dig! 


Hemmavid.

Jag har tagit mitt första kundjobb i hemmaverkstan också! Skolan har slukat all tid fram till nu och jag har varit tvungen att tacka nej till flera jobb men efter sommaren fick jag upp lite fart i arbetet där inne och kände att det kanske skulle gå. En sån här liten fin släktklenod fick ny svid!



Praktik!

Praktiken på Blomkvist Tapetserarverkstad på Riddargatan 51 är i full gång. SÅ skönt att få jobba i skarpt läge och få se lite av vardagsruljansen. Innan jag började på Malmstens hade jag gått på Folkuniversitetet, till skillnad från de som går som lärling, så jag saknar den erfarenheten. Och nu trivs jag så himla bra! Ser fram emot att få börja jobba efter examen!

Praktikens andra projekt var att klä om den här gamla 60-talaren. Sval som vicks-tablett!


Rokokon

Den här stolen köpte jag i samband med min ansökan till Malmstens. Vi fick i uppgift att analysera en stol ur valfri tidsepok ur ett stilhistoriskt såväl som hantverksmässigt perspektiv. Rokokon är ju oemotståndlig med sitt eviga böljande, och den här modellen har dessutom den där paradoxala blandningen av nätt och pösigt! Då var den klädd i en tunnsliten mossgrön sammet, nu i något mycket piggare. Nyproducerad (nåja) stol i rokokostil, vågar inte gissa när!


(Till salu! Maila vid intresse.)

Sista veckan på sommaren.

Nu börjar det igen. Halva familjen har kört på i en vecka redan, en börjar andra klass idag och jag har en vecka till i min egen verkstad innan det är dags för fem veckors praktik. Äntligen har jag kunnat ta tag i de där baljfåtöljerna som stått så länge. Jag fick dem av en granne som skulle slängt dem annars och sen dess har de stått och marinerat. Stoppningen är jämn och fin, alla garn i resårhuset intakta men sadelgjorden deppig. Under semestern sprang jag på det mest magiska tyg på rea och plötsligt visste jag exakt vad det skulle bli av dem. Men först; lyfta resårhus underifrån! 
Fortsättning följer!


Terminens grand finale.

Sent om sider tog kursen slut och det blev sommarlov. Någon vecka in på lovet blev jag äntligen klar med fåtöljen. Det har varit en utmanande resa och mycket pyssel, framför allt de sista veckorna med klädselarbetet. Dessutom har jag lärt mig om färgskillnader mellan tygprov och faktisk löpmeter och hädan efter kommer jag vara noga med att fråga om ålder och skick på tygprover innan jag litar på att vad jag ser där verkligen är det som levereras. Men på det hela taget är jag nöjd och jag hoppas innerligt att jag nu har med mig mer av vad som krävs för att klara gesällen om ett år! 
(Till salu! Maila vid intresse.)



Före (bild lånad från Bukowski):


Och med detta säger jag adios amigos till år 2 på Malmstens!