Den här fantastiska lilla stolen köpte jag inför ansökan till skolan. Den var så liten och fin i formen, nästan som en barnmöbel. Plus svarvade ben med hjul. Jag älskar svarvade ben med hjul.
En konservator som tittade på den (sökte råd då jag helst ville ha de klädda stolparna i trä) placerade blicken i fjärran och fantiserade loss om att den kanske var så låg eftersom någon suttit på den framför en kamin en gång, och tänt en brasa. Och att den mycket väl kunde varit klädd i
tapetserarstil i röd sammet med tofsar och band och snoddar och fransar, och kanske var rummet också överklätt i sammet och draperier och textil överdåd. Han fokuserade blicken igen, ivrig, nästan lycklig. Tänk va! utbrast han.
När jag köpte tyget råkade jag ha stolen i bakluckan på bilen så jag tog med den in till butiken och den äldre mannen där, omgärdad av ett bibliotek av tygprover och stoppade möbler i effektfulla, stormönstrade tyger, sken upp när han såg den: "Åh! En pyntmöbel!"
Och det är den verkligen. En liten dekorationspralin.
Den såldes senare till en violinist som skulle sitta på den och öva. Kan knappt tänka på hur fint det är!
Före:
